När barn hamnar i hemlöshet blir konsekvenserna stora, både de fysiska och de psykiska. Förutom en ständigt närvarande stress och oro för att hitta tak över huvudet så tar de ofta stort ansvar för sin familj på ett sätt som inget barn ska behöva göra. I det här inlägget skriver Barnrättsbyråns barnombud Emma Wennerström om sina tankar och känslor kring hur situationen har förändrats de senaste åren och vad som hänt med kommunens ansvar.  

Att ha någonstans att bo, tak över huvudet och en plats att kalla hemma är ett grundläggande behov. Utöver mat och säkerhet utgör det grunden för vad vi människor behöver. För barn är boendet en av de viktigaste faktorerna för att kunna må bra här och nu och för att kunna utvecklas väl framåt.

Varje vecka får vi på Barnrättsbyrån samtal från desperata föräldrar som lever i hemlöshet med sina barn. Oftast är det mammor som ringer, var papporna till de här barnen är vet jag inte. Nästan alltid rör det sig om ensamstående mammor som vill ha hjälp i kontakt med socialtjänsten eftersom de lever i hemlöshet med sina barn, alternativt i mycket osäkra boenden på exempelvis hotelljourer eller vandrarhem. Platser där andra vuxna med missbruksproblematik eller psykisk ohälsa också får bo på grund av att de är hemlösa. Inte en plats för barn att bo, leva och utvecklas på.

Konsekvenserna för barn som lever i hemlöshet är stora. Förutom ständigt närvarande stress och oro för att hitta tak över huvudet för natten så tar de ofta stort ansvar för familjen. De klagar sällan eftersom de inte vill vara till mer besvär för en mamma som redan kämpar med stressen över att hitta ett hem till sin familj. Detta påverkar ofta barnens förskola eller skolgång då det dels kan vara svårt att ta sig dit men inte minst för att orken inte finns att koncentrera sig när de väl är där.

Den osäkra boendesituationen gör också att det blir svårt med fritidsintressen. Det blir omöjligt att åka till dansen eller fotbollen när det inte finns någon kontinuitet i boendet och man inte vet vart man ska härnäst. Att som barn leva i hemlöshet kan även direkt påverka den fysiska hälsan. Det är som förälder svårt att laga näringsriktig kost eller hålla kontakten med sjukvården om man är hemlös.

Vi ser att barn i hemlöshet ofta är osynliga i kontakten med socialtjänsten. Barnens mammor har ofta kontakt med enheten för ekonomiskt bistånd och när avslag på boende görs så uppmärksammas det sällan att det också är barn med i bilden – barn som på grund av avslaget blir hemlösa. Trots detta får barnet sällan stöd från socialtjänsten. Socialtjänsten har inga boenden och det anses ligga på föräldrarnas ansvar att ordna tak över huvudet åt sina barn, trots att det nästintill är omöjligt att ta sig fram på bostadsmarknaden. Lägg till ett utländskt efternamn så är det även svårt att lyckas på andrahandsmarknaden.

Sverige har en lagstiftning som reglerar att kommunerna har det yttersta ansvaret för de som vistas inom kommunens gränser. Det finns också ett särskilt ansvar att socialnämnden i varje kommun ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. I nära samarbete med hemmen ska nämnden främja en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har alla barn rätt till en levnadsstandard som är tillräckligt bra för att tillgodose deras fysiska, psykiska, (…) och sociala utveckling. Bostaden lyfts här fram som speciellt viktig. Trots detta blir glappet mellan juridik, teori och verklighet ibland stor.

Personer som inte träffar dessa barn och unga i sin vardag har nog svårt att tänka sig att det finns barn som idag lever på gatan i Sverige. De flesta lever nog i tron om att det i Sverige finns ett skyddsnät som fångar upp de mest utsatta. Så har det kanske sett ut förr men vi ser hur det har förändrats. När jag för mindre än 10 år sedan arbetade på socialtjänsten med utredning av skydd och stöd för barn och unga hade kommunen en nolltolerans gällande vräkning av barnfamiljer. Barn vräktes inte från kontrakt till hemlöshet – punkt. Att vi på Barnrättsbyrån gång på gång möter barn som utsätts för just detta visar att någonting har hänt.

För den som hellre pratar kostnader är det inte svårt att räkna ut att det inte är ett dugg kostnadseffektivt att vräka barnfamiljer. I många fall behöver socialtjänsten betala dyrt för tak över huvudet på olika hotelljourer och vandrarhem. Kostnaden för kommunen blir alltså högre samtidigt som barnen far långt mer illa.

Vi kan inte låtsas som att barn i Sverige växer upp under jämlika villkor. Det minsta vi kan begära är att det införs en nolltolerans mot vräkning av familjer med minderåriga barn. Det finns andra sätt att arbeta med föräldrar som av olika anledningar har svårt att betala hyran. Barnkonventionen blir lag 1 januari 2020 och det är dags att lyfta in barn som en särskilt utsatt grupp i riktlinjer kring bostadslöshet i kommunerna.

– Emma Wennerström, socionom och barnombud

Artikel från SVT nyheter på samma tema, 2019-05-05:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/barnfamilj-vraks-trots-erbjuden-betalning