Mellan stolarna…

Alltför ofta märker våra ungar av myndigheters oflexibla och också inhumana organisationsindelningar. De här så kallade stuprören ställer till det oerhört mycket för individen i kontakt med den myndighet som är ansvarig att hjälpa. Låt oss gestalta ett exempel från veckan:

En hemlös ungdom behöver hjälp med bostad. Ungdomen är sedan tidigare våldsutsatt av sin partner och har fått fly sitt dåvarande hem. Detta gör att tre enheter på socialtjänsten är inkopplade, enheten för försörjningsstöd, ungdomsenheten och enheten för våld i nära relation. Socialtjänsten är utan tvekan ansvarig för att ungdomen ska få hjälp i sin utsatthet men mötet handlar till största delen om hur socialtjänstens olika enheter bollar frågan om ansvar mellan sig.

– Nej, det är inte vi på ungdomsenheten som har hand om bostäder tyvärr, det är försörjningsstöds ansvar att ge stöd gällande boende.

-nja, det är inte vi på Försörjningstödsenheten som har ansvaret, det är Enheten för våld i nära relation som har ansvar eftersom ungdomen varit våldsutsatt. Vi på försörjningsstöd kan då inte hjälpa till med boende.

 Men enheten för våld i nära relationer kan inte heller hjälpa för hotbilden bedöms inte vara så allvarlig just nu.

På detta sätt fortsätter det … ungdomen står kvar i hemlöshet utan någon hjälp från socialtjänsten. Fundera en stund på hur svårt och tungt det är att som ung befinna sig i en utsatt situation och istället för att få hjälp bollas runt till olika enheter  – där ingen vill ta ansvar.

Det finns ingen lag som bestämmer att socialtjänsten ska organisera sig på detta vis. Uppdelningen av enheter är något som är skapat i organisationen bland annat för att underlätta arbetet internt och för att skapa högre kompetens inom respektive inriktning.  Det är inget fel i det alls, tanken är god. Men det får inte drabba den utsatta individen som det så många gånger gör. Socialtjänsten har ett ansvar att samverka inom sin egen organisation men när samverkan uteblir bevakar professionella sina ansvarsområden och individen hamnar mellan stolarna.

Vad vi på Barnrättsbyrån anser vara mycket bekymmersamt är när professionella på myndighet vill få ungdomen att tro att de inte kan hjälpa för att ansvaret ligger på en annan enhet. Flera av oss har arbetat inom socialtjänsten tidigare och vi vet att det visst går att ta ansvar även om problematiken tangerar en annan enhets ansvar. Det går att säga att jag ska hjälpa dig och om det inte är mig du ska vända dig till så ska jag hjälpa dig att få kontakt med rätt person. Det finns ingen lagstiftning som hindrar det. I de bästa av världar vill alla enheter ta ansvar och kan samverka runt individen för en positiv förändring. Mer sådant skulle vi vilja se!