När systemen inte är anpassade för barn och unga

Vi vet att barn och unga far särskilt illa när de inte får rätt hjälp av samhället. Det är därför Barnrättsbyrån finns. Vi är en barnrättsorganisation som verkar för att barn och unga ska bli tagna på allvar och få tillgång till rätt hjälp av samhället. Vår vision är ett samhälle där barn och unga tas på allvar och ges möjligheten till att leva ett gott liv.

En stor del av vårt arbete med barn och unga handlar om att stötta de barn och unga vi träffar i kontakten med olika myndigheter. I många fall är den myndigheten socialtjänsten. Utifrån de uppdrag vi arbetar i kan vi se hur olika utgång det kan bli för barnet eller ungdomen beroende på vilket bemötande de får i kontakten med myndigheter.

När ett barn eller en ungdom kommer till Barnrättsbyrån för första gången så har de ofta på egen hand försökt få hjälp från socialtjänsten. Vi ser dock att det inte är en självklarhet att barn och unga som vänder sig till socialtjänsten fångas upp eller tas emot på ett tillfredställande vis. Vi har till exempel träffat en ungdom som berättat för oss att hen suttit i socialtjänstens reception i flera dagar utan att en enda person uppmärksammat eller hjälpt hen. Vi har kontakt med barn och unga som vittnar om att de bollats runt till olika enheter med hänvisning om att kontoret snart stänger eller på grund av stadsdelstillhörighet och vistelse nekats hjälp. Under tiden som myndigheternas byråkrati pågår, vilket ibland kan ta flera veckor, står den unga utan hjälp, ofta i en mycket svår och utsatt situation.

Vi möter också många unga som fyllt 18 år och där socialtjänsten inte längre bemöter dem som ungdomar utan som självständiga vuxna. Om du är 18 år och fortfarande studerar på gymnasiet eller grundskola ska du inte behandlas som en vuxen. I Sverige har föräldrar ett försörjningsansvar fram till den dagen ungdomen fyllt 21 år om ungdomen går i skolan. Vi på Barnrättsbyrån har träffat många ungdomar i den åldern vars föräldrar av olika anledningar varken försörjer eller erbjuder barnet en bostad. I de fallen behöver socialtjänsten kliva in och erbjuda stöd istället för att hänvisa ungdomen att på egen hand komma in med en formell ansökan om ekonomiskt bistånd med allt vad det innebär. I praktiken blir det tydligt att det ställs helt andra krav på dessa ungdomar än ungdomar som bor hemma med sina föräldrar. 

Enligt exempelvis Stockholm stads riktlinjer för handläggning av ekonomiskt bistånd så har socialtjänsten ansvar även för unga som fyllt 18 år och stadsdelsnämndernas organisation får inte omöjliggöra eller försvåra för att unga vuxna ska få hjälp och stöd. Trots det kan vi se att det är många i gruppen 18 till 21 år som inte får den hjälp de har rätt till.

När möjligheten att ansöka om hjälp omöjliggörs av myndigheters snäva telefontider, brist på samverkan mellan enheter och oförmåga att möta upp en utsatt ungdom blir det tydligt att myndigheter utformas utifrån organisationens bästa istället för att fokusera på vad som skapar bästa möjliga service för personen som behöver hjälp. Det är tydligt att utvecklingen går åt helt fel håll.

Hur ska en myndighet som socialtjänsten i framtiden kunna förmedla att den är till för de mest utsatta när de inte vill se ungdomen sittandes i socialkontorets reception? Vart tog socialtjänstens medborgarservice vägen? Att man ska veta exakt vart man ska ringa och tydligt kunna formulera vad man behöver för hjälp och varför är ett ansvar som inte kan läggas på ett barn.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Barn och unga är en särskilt utsatt grupp som har rätt att bli bemötta på ett bättre sätt än såhär. En uppmaning till varje enskild socialsekreterare är att sätta ner foten i er egen organisation när det blir tydligt att den inte längre fungerar som den borde. Till alla chefer och politiker där ute, ni måste ge socialsekreterarna förutsättningar att göra ett bra jobb, ett jobb som är i enlighet med vad som står i socialtjänstlagen.